novellfragment

En hemlighet

Regnmolnen vräker ut sig över himlen. E. kipar efter andan. Han har alltid varit extremt känslig för skiftningar i dagsljuset. En mulen dag kan suga livsandan ur honom; en solig dag kan göra honom lyrisk.

Jobbet fungerar på så sätt att han med en liten ansträngning kan skapa luckor i arbetsflödet i vilka han för några minuter kan sjunka ner i skrivandet. Han bär på ett litet block där han hastigt klottrar ner några ord. Bara några åt gången. Några ord, någon meningar. B. frågar ibland vad han skriver, men får aldrig något svar. Det är hemligt. Han skriver för sig själv. Det är inte för oss. Hans, bara hans. Ibland stänger han av radion i sina hörselkåpor men behåller dem på för att stänga ute distraktioner. Så viktigt är det för honom. Inte vad han skriver men att han skriver.

Men J. kunde inte stilla nyfikenheten. Han ville, kände sig tvungen, att veta. ”Skriver han om oss?”, sade J. till B. Men B. log bara. Han roades av mysteriet. Men J. var tvungen att veta så när han fick chansen plockade han åt sig blocket och läste. J. förstod inte. Vad var det? Berättelser? Men om vad? Han förstod inte. Är det detta han skriver? Men varför vill han hålla det hemligt? Det var för J. ett ännu större mysterium. ”Skriver han i kod?”, tänkte J. Han frågade E., han var tvungen. E. tog tillbaka blocket. ”Det är bara berättelser”, sade han. Berättelser? Han hade inget bättre ord. Han ville bestämt inte prata om det.

När det blev rast och E. och J. gick ut för att röka frågade J. om varför E. skrev. Han förstod inte vad han skrev, men varför skrev han? E. kände sig illa till mods, men inte av J:s fråga. ”Känner mig instängd här ute också”, sade E. Han sade att han inte ville prata om det men i själva verket kunde han inte. För resten av dagen kunde han inte skriva ett enda ord.

Standard