litteratur

Blankt blad

Börja om från början. Radera allt. Hur många gånger har jag inte blänkt på den där knappen – ”Radera bloggen”? För många gånger. Jag har fallit för frestelsen tidigare. Tagit bort allt eller nästan allt. Börjat om på nytt, har jag trott, men vem lurade jag egentligen? Det är ett inte helt ovanligt fenomen i blogosfären. Varför denna vilja att rymma från sitt (skrivandes) förflutna? Är inte historia märkligt nog högst frånvarande i bloggandet, trots arkiv och index? Ständigt detta tryck på nytt, skrivande utan paus. Har ditt rss-flöde koagulerat är du död som bloggare. Att blogga: skriva utan minne – glömskans skrivande? Eller det kanske bara är en chimär. Vi kanske bara tror oss vara fria i skrivandet, att vi ständigt börjar på nytt, fria från historia, från helheter och system.

Fråga: har bloggandet egentligen ett minne? Människor skriver böcker för att bli hågkomna, på ett sätt odödliga. Men du kan inte ha bloggat. Det existerar bara bloggare, inga ex-bloggare. Bloggen som inte uppdateras, faller i glömska och raderas. När får vi se monument över döda bloggar?

Standard