novellfragment

Glädjen i att nästan inte leva

De låg utslagna framför TV:n; belåtna med att inte göra någonting. Timmarna gick, snart dagarna. De gick upp lite senare för varje dag. Men det fanns ingen missbelåtenhet hos dem. De var nöjda. Att få göra ingenting, det njöt de av – den begränsade tid de kunde. Njutningen i att göra ingenting. ”Vem kan leva utan den?” tänkte de båda.

Passiviteten, även tristessen, att ha tråkigt, är också en sorts extas. Att vara utom sig. Är inte det att ständigt aktivt investeras i ett liv vi upplever som icke-liv som gör det passiva icke-livet till ett liv mot livet – ett avskapande liv mot arbetets liv?

Sista dagen innan semestern. Han hade i själva verket praktiskt taget redan slutat jobba. Nu väntade han bara ut tiden. Han och W. ute på en improviserad rökpaus. W. undrade vad han skulle göra under semestern. ”Så lite som möjligt.” Dagdrömma. Njuta. Göra nästan ingenting. Låta dagarna gå. Glömma bort tiden.

Standard