Övrigt

Intermezzo

Vår och sammarläsningen av Cervantes Don Quijote, som jag emellanåt avbryter med kortare noveller, är förvånansvärt lättsam läsning och ger upphov till tankar om läsandet som sådant mer än om bokens innehåll. Det har skrivits mycket om Cervantes mästerverk, mer än jag kan överblicka. I senaste numret av Tidningen Kulturen kan man läsa Don Quijotes metersticka. Min DQ-läsning manar mig dock inte till att säga någonting om verket i sig, bara att fortsätta läsa. Men just det kanske i själva verket säger något om Don Quijote, denna Sista människa som förläst sig på riddarromaner?

Det är med stor bävan jag har åtagit mig att skriva om Marx. Dock inte, för denna gången, en egen Marx utan genom två andra tänkare. Trots att det har varit både mycket lärorikt och upplyftande de gånger jag läst Kapitalet är det nästan alltid både förvirrande och deprimerande att ge sig in i försök att kommentera Marx. Jag har försökt att hålla mig på avstånd från det, även om jag hoppas på att någon dag skriva utifrån ett oförmedlat möte med Marx. (Att tro sig kunna möta en tänkare oförmedlat är såklart naivt, särskilt när det kommer till Marx, men ambitionen och ansatsen känns viktig.)

Har just läst ut Derridas säregna Marxkommentar Marx spöken med stor behållning. Har inte den fått oförskämt lite uppmärksamhet, eller är det bara jag som fått upp ögonen för sent som vanligt?

Standard

One thought on “Intermezzo

  1. ohnmacht skriver:

    Är inte läsandet just vad berättelsen om den snillrike behandlar? Eller ja; Don Q handlar verkligen om allt, verket är en outtömlig skatt, ett universum, men frågan om läsandet är förstås centralt för Cervantes översättning. Läsandet, översättandet, skrivandet; med tanke på diskussionen med modernisterna, jag menar traditionalisterna, och deras version av korrespondensteorin om sanningen (lustigt lik positivismens sanning när det kommer till kritan) känns det tryggt att hamna i en värld där skapandet är så relaterat till sanningen. Där sanningshalten blir en produktiv akt… Äsch, egentligen ville jag bara tipsa dig om Borges novell om Don Q; Pierre Menard, författare av Don Quijote, som publicerades i samlingen Fiktioner. Du har säkert redan läst den, om inte gör det… Och glöm inte heller Manns Sjöresa med Don Quijote, Mann blottlägger bland mycket annat relationen mellan patetik, sanning och moral (vilket förstås i sin tur kan ses som en kritik av traditionalismens studentikosa värdighetsvurm).

Kommentarer inaktiverade.