novellfragment

Tomma ord

Trots att han hade varit uppe till sent, senare än vanligt, vaknade han mitt i natten. Klarvaken steg han upp och gick ut i rummet, endast upplyst av månskenet. Det här är tiden för litteratur. Inte att läsa, men skriva. Ingen stark vilja eller begär — en uppmaning. Tomheten, tystnaden, solituden — det uppmanar honom till skrivandet. Inget att skriva om, bara denna innehållslöshets uppmaning att ta plats på sidorna i en bok. Ett mer av ett tomt. Stilla, nästan orörlig förutom handen som greppat pennan som väntar, tålmodigt, kraftlöst, väntar på orden från detta tomma.

Timmarna går och dagens ljus fyller rummet. Tomheten trängs bort av de förbiåkande bilarna, människorna som rastar sina hundar. Orden kommer, orden som vill tränga undan ljuden, människornas närvaro. Med orden reser han en vägg för att hålla världen utanför, för att inte låta den fylla tomheten, ta den bort från honom.

Natten återkommer och kallar honom tillbaka till skrivandet. Han måste riva ut sidorna, måste rasera väggen för att åter befinna sig i tomheten — väntandes…

* * *

Han står framför böckerna och söker efter den som kan ta honom bort härifrån. Efter att noggrant ha sorterat bort de som inte har rätt form och finner den som säger ”jag finns inte här”, då har han funnit den rätta. I timmar sitter han stilla, djupt nedsjunken i texten. Han bläddrar aldrig utan börjar ständigt om efter att minutiöst ha läst alla ord på de två uppslagna sidorna. Ordens betydelse bekymrar honom inte. Han läser inte bokstäverna som tecken utan låter de bli ting. Vad orden har satts för att förmedla, säga, destruerar han med högsta koncentration. Förgör ordens himmelska trappstege, sänd oss ner i avgrunden.

Standard

2 thoughts on “Tomma ord

Kommentarer inaktiverade.