Övrigt

Till minnet av Maurice Blanchot

Det är idag fem år sedan Maurice Blanchot dog. Också idag höjer vi alltså glaset för att minnas en av vår tids skarpaste och mest djupsinniga tänkare. Ytterligare en tänkare som också fått oförskämt lite uppmärksamhet i Sverige. En antologi, en roman samt ett antal texter i 80-talstidskriften Kris är allt vi sett. Tills nu, förhoppningsvis. Daidalos ger i mars ut Blanchots Katastrofens skrift, översatt av Johannes Flink som också har skrivit efterord. Förlaget skriver om Katastrofens skrift att den ”baseras på tidigare utgivna fragmentsamlingar och blev Blanchots sista större bok, ett slags testamente, som förenar meditationer över Förintelsen med meditationer över livets grundvillkor, över skrivandet, döden och döendet.”

Maurice BlanchotI broschyren har dem dock lyckats infoga en bild av Jean-Luc Nancy, som visserligen är fransk filosof i samma tradition och dessutom var vän med Blanchot. Bilder på Blanchot finns det inte gott om. Han var mycket tillbakadragen och skydde offentligheten. Med några få undantag, som när han gick ut och stödde befrielsekampen i Algeriet och insurrektionen i Paris 1968, höll han sig till sig själv eller en liten krets vänner. Ofta kommunicerade han med omvärlden endast med brev.

Den kanske något oväntade och ovanliga korsningen Jünger-Blanchot tror jag skulle kunna leda i intressanta banor. Möjligen att Blanchots nära vän Bataille förs in som mellanled; Jüngers Anark och Batailles Suverän har ju slående likheter (Nietzsche är såklart den gemensamma influensen). Det skulle tydligare kunna lyfta fram det som är dolt i Anarken.

”Katastrofen och dess variantbegrepp – döendet, det fragmentariska, utsidan, det neutrala, det passiva – hänvisar både till en erosion inom jaget utan jag och till ett mötets och ansvarets förstärkande av det avstånd som skiljer jaget från den Andre. Katastrofen är det allt skringrande.”

Standard

3 thoughts on “Till minnet av Maurice Blanchot

  1. ennyverklighet skriver:

    Det är verkligen kul att det kommer mer Blanchot på svenska. Såg er läsning av The unavowable community. Och tänkte komma med ett förslag gällande översättningen av titeln, från outsägbar till ”Den oavsvärbara gemenskapen”. Oavsvärbar är ju förvisso rätt otymplig (för att inte säga icke-existerande), men syftar till något annat än den outsägliga. att ge ett löfte (eng. vow, fr. vou), innebär ju att svära vid, avlägga ed o s v (t ex vid giftesmål). På svenska har vi ju verben avsvära och frånsvära. Så vad det verkar handla om är en gemenskap som man inte kan frånsvära sig. Så som jag har förstått Nancy verkar det handla om något liknande.

    Jag har stött på kopplingen mellan Junger-Blanchot i en artikel (The ”Demolition Artist”: Nihilism, Textuality, and Transference in the Work of Ernst Jünger and Maurice Blanchot, av Ned Lukacher), de båda knyts ihop på ett intressant sätt (den finns på JSTOR om du har tillgång). Där antyds bl a Blanchot som en lärjunge till Jünger.

    Tack för en intressant blog förresten.

  2. ennyverklighet: Tack för kommentaren. Ditt förslag ligger nog närmare inavouable, det är i alla fall det bästa översättningsförslag jag har hört hittills.

    Intressant artikeltips! JSTOR har jag dock inte tillgång till..

    ohnmacht: Ah, det visste jag ju egentligen. Dum tabbe. Har dessutom blivit uppmärksammad på att det publicerats texter i andra tidskrifter som Aiolos och Prisma och i antologin Fantastika.

Kommentarer inaktiverade.