tänkande

Mythos

Först två citat om mythos från Ohnmacht!:

”Myten definieras via sin funktion: i tider av oro fastställa ett offer och utpeka en syndabock. Våldet som offrandet av syndabocken kostar skyls sedan över men reproduceras, om än dolt, genom dyrkan och riter.”

”Offret är oskyldigt. Det är Bibelns sanning. Myten har blod på sina händer.”

Är Guds kärlek sanningen? Kärleken är sanningen. Det måste vara det som Benjamin/Derrida talar om när dom talar om det gudomliga och det judiska; det som ”förvägrar människan att döma och predikar tvånget att förlåta och älska, något som ingen stat eller politik kan baseras på och som därmed motverkar varje makt.”

Kärleken, eller Gud, eller sanningen, eller det judiska — det kommer utifrån och förgör rätten, politiken, makten, inte som ett nytt grundande våld eftersom offret är oskyldigt, det är ett icke-dömande våld, det kan bara offra livet självt men för att rädda livet, till fördel för det levande, det förgör med sitt avkall och bidande. Utan blodspillan. Det behåller sin renhet.

Hur anländer sanningen? ”Det är detta som är den abrahamitiska religionens essens: revolten mot mythos genom logos.” Vi får läsa att det är med ordet, språket, som offret kan uttala sin oskuld. Att med logos skildra sanningen om myten, att skildra sanningen, kärleken.

Standard