tänkande

Gudomligt

Fortsättning på läsningen av Derridas ”Benjamins förnamn”.

Det gudomliga våldet som förstör rätten är diametralt motsatt det mytiska våldet som instiftar och bevarar rätten. Det väsentliga enligt Derrida är att det gudomliga våldet förintar utan blodspillan:

”Blodet skulle göra hela skillnaden. … Blodet är symbol för livet, säger han, för det nakna livet, för livet som sådant. Men genom denna blodspillan utövas rättens mytologiska våld till egen fördel mot det blotta livet som åderlåter, samtidigt som det förblir i det levandes livsordning som sådan. Det rent gudomliga våldet (judiska) utövar sig tvärtom på allt liv, men till fördel eller till vinning för det levande. Med andra ord, rättens mytologiska våld tillfredställer sig själv genom att offra det levande, medan det gudomliga våldet offrar livet för att rädda det levande, till fördel för det levande. …

Och den gör det i livets namn, det som är mer levande än livet, till priset av det liv som är mer värt än livet (det rena och enkla, om något liknande existerar och om man kan kalla det naturligt och biologiskt), men som är mer värt än livet därför att det utgör själva livet, livet mot livet, men alltid i livet och för livet.”

Derrida går aldrig in djupare på det gudomliga. Tankarna rör sig direkt till Agambens koncept livs-form; ett liv där livet själv står på spel i sättet att leva, ”ett liv där det aldrig är möjligt att isolera något sådant som naket [”blott” hos Benjamin] liv.” Men om det i Derridas läsning av Benjamin fortfarande är oklart vad det gudomliga är så står det i vilket fall tydligt vad det inte är: mytiskt. En gudomlig ”rättvisa bortom rättvisan” (som Derrida talar om), i motsats till den mänskliga, mytiska rättvisan, ”tar vid efter den mytiska tidens slut, brytningen med de mytiska rättsformernas magiska cirkel, avskaffandet av Staatsgewalt, av våldet, av makten, och av statens auktoritet.”

Standard

2 thoughts on “Gudomligt

  1. Lugudek skriver:

    ”En gudomlig “rättvisa bortom rättvisan” … “tar vid efter den mytiska tidens slut, brytningen med de mytiska rättsformernas magiska cirkel, avskaffandet av Staatsgewalt, av våldet, av makten, och av statens auktoritet.””

    Döden, förintelsen, den slutgiltiga gudomliga rättvisan där alla människor är borta eller förvandlade till vilddjur. Den ”eskatologiska” rätten. Är det för det ni goda människor kämpar så är jag glad att jag valt den onda sidan.

Kommentarer inaktiverade.