novellfragment

Regn

Det småregnade och blåste lätt. Han tyckte om att gå i sådant väder. Regnet var uppfriskande. Hela dagen tänkte han på två böcker han läst dagen före; Barnsliga memoarer och Valpen som ung man, båda av Bo Cavefors. Vid läsningen infann sig genast ett igenkännande, både när det gäller ensamheten och sexualiteten. Han hade hittat en håla och nya gångar i underjorden. Människorna han mötte skyndade undan regnet. Han fortsatte gå. I vinden och i regnet stod han i förbindelse med en annan gemenskap, en samvaro enskilt.

Han var nu varm i kroppen, klar i sinnet och vandrade i den friska luften med en märklig glädje. Skogspartiet runt hörnet tyckte han särskilt mycket om. Luften var lätt och lukten ljuvlig. Hur skulle man någonsin kunna begära något mer än detta? Han undrade om de han mötte kunde se eller ana vad som hände inom honom. Kanske inte. Men den inre erfarenheten hade försatt honom i ett tillstånd där han kände att han kunde möte vem som helst med ödmjukhet och utan rädsla. Han gick själv men öppet mot världen.

Standard