Övrigt

Fågelfri

”Måste bara berätta om en bok jag kom över häromdan!” Carl serverar en Caffé Coretto (jag är den enda på kaféet som dricker coretto, men gör det jämt) och väntar på att jag ska fortsätta. -”Jag kände inte ens till att den fanns. ‘Prins Fågelfri’ av Friedrich Nietzsche. Gissar att det är en svensk antologi för jag hittar inte någon tysk motsvarighet i några bibliografier. Blandade dikter, bland annat Dionysosdityramberna. Ah, du förstår inte hur lycklig jag är över detta fynd! Utgiven 1901, så man känner nästan Mr. Nietzsches närvaro när man slår upp pärmarna!”

Smakar på det svarta guldet. Drar mig tillbaka till en hörna och börjar bläddra.

Vandraren.

”Ej väg mer! Afgrund rundt, och tyst som i en graf!” —
Så ville du! Från vägen vek din vilja af!
Nu, vandrare, nu fordras ögon, kalla, klara!
Förlorad är du om du tror — på fara!

Skrifva med foten.

Ej blott med handen skrifver jag:
min fot har också skrifvartag.
Än tar han fältet, käck och stark,
än springer han på mina ark.

Min lycka.

Sedan jag nog af söka fick,
lärt mig att finna har jag.
Sedan en vind emot mig gick,
med alla vindar far jag.

På bergen.

Ej åter mer? Och ej framåt?
Ej för en stenget ens en stråt?

Må jag på det då slå mig ner,
som här uti mitt våld jag ser!

En fotsbredd jord, och morgonglöd,
och under mig — värld, mänska, död!

Lifvet och lagen.

Då inga röster talte mera,
gjorden I af gamla ord
en lag:
där lifvet stelnar, upptornar sig lagen.

Barnahänder.

Är du bräcklig?
Akta dig då för barnahänder!
Barnet kan ej lefva
utan att sönderbryta…

Standard