Övrigt

Igenkännande

Med Marx brottades jag länge, men vid mötet med Nietzsche erfor jag ett närmast omedelbart igenkännande. Marx var det ofrånkomliga som jag förstod först när jag närmade mig gränsen och började lämna hans tänkande. Marx’ gräns visade mig Nietzsches horisont. Nietzsche både förstod jag och kände en omedelbar samhörighet med, nästan före jag ens läst honom. Där finns en hållning, en pondus, en kraft man känner av och grips tag i, bara man rör sig i närheten.

Standard