Gamla inlägg

Guds återkomst?

Det har börjat bli möjligt att på nytt tala om Gud. Förutsättningen är ingen annan än Guds död.

Gud och teologi har börjat bli ett allt vanligare inslag hos flera samtida tänkare – exempelvis Virno, Negri, Agamben och Zizek – men det rör sig om en postsekulär teologi, om det ens är korrekt att tala om teologi över huvud taget. Central för flertalet av de tänkare som idag behandlar problem inom detta fält är Nietzsche och dennes proklamerande av Guds död. Nietzsche angrep den bild av Gud som inom den västerländska traditionen reducerats till en begreppslig idol. Han påbörjade då en “avmytologisering” som senare har utvecklats av andra, inte minst de tänkare som angripigt all sorts tänkande som gör anspråk på totalitet. Denna kritik av, eller snarare undandragande från, ontologi har banat vägen för vad Heidegger kallade en “gudomligare Gud” och Derrida för “Gud bortom Gud”.

Gudsbegreppets återkomst utreds av Jayne Svenungsson i Guds återkomst. En studie av gudsbegreppet inom postmodern filosofi. Svenungsson skriver initierat om “postmodernismen” och den linje som kan dras från Nietzsche, via Heidegger och Lévinas, till Derrida och Marion. Den tänkare som har fångat min uppmärksamhet mest är Lévinas. Vad Lévinas försöker göra är att ta varat ur Gud. Gud är, för Lévinas, det absolut Andra (l’Autre), en “radikal transcendens”. Lévinas talar här inte om en transcendens i den mening som exempelvis Deleuze grundligt har angripit och vederlagt, utan som en utsida som är omöjlig att inlemma i det Samma (le Méme). Immanenstänkandet riskerar enligt Lévinas att inlemma skillnaden/utsidan/det Andra i varat, och sätter det i dialektiskt förhållande till det Samma. Men för Lévinas är det Andra “inte annorlunda blott i förhållande till det Samma, utan i absolut mening.” Lévinas transcendens är med andra ord inte ett försvar av orubbliga, eviga metafysiska sanningar. Lévinas knyter det Andra till oändligheten (l’Infini) vilket indikerar att det alltid faller utanför det mänskliga tänkandets räckvidd.

Om det Andra faller utanför varats sfär kan det inte förstås eller beskrivas i språket “genom vilket vi identifierar, tematiserar och betecknar det varande” – det faller utanför “det Sagda” (le Dit). Svenungsson skriver:

Svårigheten för Lévinas är hur han som filosof ska kunna förmedla föreställningen om en meningsordning bortom ontologin utan att själv bli fast i det Sagda. Hur kan man tänka och tala om en mening bortom varat utan att därmed skriva in den i varats logik? Detta är naturligtvis inte möjligt om man med tänkande avser tematisering, att göra något till föremål för medvetandet. Medveten om att han i sin filosofiska framställning alltid redan rör sig på det Sagdas plan, vågar sig Lévinas likväl på att indikera en mer ursprunglig meningsordning som föregår inte bara det filosofiska tänkandet utan tänkandet som sådant.

Lévinas använder termen “Sägandet” (le Dire) för att ange denna meningsordning. Sägandet markerar en meningsförmedling som föregår och förutsätts av det Sagda. Mer specifikt syftar Lévinas på subjektets upplåtenhet för det Andra. För att våra tankar, ord och gester – allt det som ryms inom varat – överhuvudtaget ska bära mening, krävs en grundläggande öppenhet hos “den ene för den andre” (Vun pour l’autre). Lévinas beskriver denna öppenhet i termer av utsatthet, sårbarhet, passivitet, men framför allt som ansvar. Sägandet betecknar den “yttersta passivitet som ligger i upplåtenheten för den Andre, vilket precis innebär ansvaret för den andres fria initiativ”.

Det är här Gud, som en mer ursprunglig meningsordning, träder in. Denna syn på Gud har inget gemensamt med den idolbild som Gud ges inom religionerna. “Gudsidén är meningsfull enbart utifrån Sägandet – utifrån den konkreta situationen där jag ställs inför den Andres ansikte och samtidigt avkrävs ett radikalt ansvar.” Det föreligger alltså ett intimt förhållande mellan gudsidén och etiken. En fråga som “är du troende?” förlorar all betydelse eftersom det gör Gud till något inom det Sagda. Det kan kort sagt vilken idiot som helst ägna sig åt.

Läs också: Utdrag om Lévinas från Svenungssons bok, och hennes kortare artikel med samma namn.

Standard

5 thoughts on “Guds återkomst?

  1. Tack för boktipset, verkar som en tacksam sammanställning.

    De som tvivlar på att Gud ”finns” eller ”existerar” har ju faktiskt rätt, fast på ett sätt som för dem, och de flesta troende, är alldeles oväntat.

    Marions med fleras tes om Guds absoluta transcendens ansluter ju i själva verket till den äldsta ännu levande esoterismen, metafysiken enligt advaita vedanta (och därtill till islams konsekrationsformel Bismillah al-Rahman al-Rahim där al-Rahman, den Barmhärtige betecknar Guds överformella ”icke-existerande” aspekt, liksom kristendomens Fader vår som är i himlen).

    Här skulle man även kunna göra ett tillägg med en distinktion mellan det som är och varat (Heideggers/den grekiska filosofins historiemedvetande, to on). Varat är relativt och därför betingat av och deltagande i
    icke-varat, det absoluta. Strängt taget är då icke-varat det enda som är.

  2. Intressant om Lévinas! Just den sortens transcendens är det jag tilltalas av hos det heliga, och det är just det som inte får gå förlorat. Får ta och läsa Svenungssons bok (hade iofs redan tänkt det, men blir nu ännu mer sugen).

  3. Daniel Blomqvist skriver:

    En mycket givande bok, rekommenderas starkt. Lévinas tankar i ämnet är intressanta men som Svenungsson tar upp precenteras ett obalancerat förhållande mellan jaget och den Andre om man inte ser att rollerna med nödvändighet också kan vara de ombytta. D.v.s. om man tar hänsyn endast till Guds heliga trancendens som den Andre men glömmer att Gud skulle kunna rymma inkarnerad immanens gentemot oss. När Gud, i kristendomens exempel, möter SINA Andra i oss gör han avkall på sin makt och låter vår vilja ske honom till döds.

    Lévinas använde, har jag för mig, uttrycket “ansikte mot ansikte”, vilket tyder på ömsesidig begränsning.

    Jag vet inte vad jag pratar om… besök gärna min blogg.

  4. Måste verkligen rollerna med nödvändighet också kunna omvända? Jag vet inte, det hela är för mig fortfarande ganska abstrakt och svårt att begripa. Men Lévinas försök att kortsluta politisk ontologi ser jag som något positivt och är inget jag vill släppa i första taget.

    Tack för din kommentar föresten. Har kollat in din blogg lite och gillar vad jag ser.

Kommentarer inaktiverade.