Gamla inlägg

Oväntad väntan

I det exodus ut från den postfordistiska fabriken av olycka Paolo Virno beskriver konstitueras multituden som en mångfald av agerande minoriteter som inte vill bli majoriteter, och sammanstrålar i en icke-statlig, allmän sfär, som Republik. Multitudens konstituerande genom exodus är något annat än “motstånd” i vanlig mening. Motstånd och olydnad i vanlig mening innebär bara att “ifrågasätta särskilda lagar eftersom de är inkoherenta eller för att de står i konflikt med andra fundamentala normer, till exempel konstitutionella bestämmelser”, och som Virno noterar implicerar sådant motstånd “en djupare lojalitet gentemot Statsmakten.” Vårat exodus drar snarare fram som krigsmaskiner, alltid steget före, alltid allaredan förändrat terrängen innan fienden kommer i kapp. Multitudens exodus delar därmed miraklets kvalitet av att vara överaskande och oväntad. Miraklet multituden, multitudens mirakel.

Olikt vad vi har i Arendt är dock inte det mirakulösa undantaget en obeskrivlig “händelse”, utan rötter, och helt och hållet ovägbar. Eftersom det hålls inom ett av de ömsesidigt förändrande förhållandena mellan Handling, Arbete, Intellekt […], är Miraklet snarare något inväntat men oväntat. Så som i varje oxymoron är de två termerna i ömsesidig spänning, men oskiljaktiga. Om det bara handlade om frälsningen som erbjuds av något “oväntat”, eller bara ett långsiktigt “väntande” kunde vi lika gärna ha ägnat oss åt den mest ovidkommande föreställningen om kausalitet eller den mest banala kalkylen över förhållandet mellan mål och medel. Det är snarare ett undantag som är särskilt överraskande för den som väntat på det. Det är en avvikelse så potent att den helt och hållet förvirrar vår begreppsliga kompass, vilken dock precis hade signalerat platsen för dess uppror. Här har vi en diskrepans mellan orsak och verkan, i vilken man alltid kan greppa orsaken, men den innovativa effekten reduceras aldrig. Slutligen är det precis den explicita referensen till en oväntad väntan, eller förevisandet av en nödvändig ofullständighet, som utgör hederssaken hos varje politisk teori som föraktar suveränens välvilja. (Från Virnos Virtuositet och revolution.)

Standard

One thought on “Oväntad väntan

  1. Pingback: Guds återkomst? « En bris av frisk luft

Kommentarer inaktiverade.