Gamla inlägg

Släta rum, kontroll och fleet in being

När man talar om släta rum och hastighet är det viktigt att komma ihåg att dessa “inte har någon oavvislig revolutionär kallelse, utan drastiskt skiftar innebörd beroende på vilka interaktioner de ingår i och på de konkreta betingelser under vilka de etableras”.

I Postskriptum om kontrollsamhällena menar Deleuze att “kontrollsamhällena håller på att ersätta de disciplinära samhällena.” Det handlar dock inte om ett helt nytt system som har ersatt det gamla. Det är en process som kännetecknas av en kris bland disciplinerna, och försöken att “administrera deras dödskamp”. Disciplinerna finns kvar, men stat och kapital skickar ut “deterritorialiseringsvektorer” som ger disciplinerna en förskjutning från att tidigare vara “gjutformar” till att fungera som “modulation”. Deleuze menar att man kan se denna förskjutning till modulation tydligast i frågan om lönerna. Visserligen har premiesystem nyttjats inom fabrikerna tidigare

“men företaget går längre i att ålägga varje lön en modulation, ett tillstånd av evig metastabilitet som utvecklas via extremt komiska utmaningar, tävlingar och diskussioner. … företaget introducerar ständigt en oförsonlig rivalitet i termer av sund tävlan, en utmärkt motivation som ställer individerna mot varandra och genomkorsar var och en av dem, delar honom.”

I det disciplinära samhället gick man från den ena internerings- eller inspärrningsmilön till den andra, och vid varje nytt stop började man om “från noll”. I kontrollsamhällena däremot, så flyter man snarare omkring på det släta rum som skapats. En ständig förhalning. Virilio talade om “fleet in being” som är intressant i det här sammanhanget:

“…där man inte längre går från en punkt till en annan utan snarare behärskar rummet med utgångspunkt i varje punkt: i stället för att räffla rummet ockuperar man det med en deterritorialiseringsvektor i ständig rörelse. Denna moderna strategi överfördes från havet till luften såsom det nya släta rummet, men också till hela Jorden betraktad som en öken eller ett hav. Som omvandlare och infångare relativiserar Staten inte bara rörelse, den återskapar också absolut rörelse. Den går inte bara från det släta till det räfflade, den återskapar det släta rummet, den återinför det släta som en följd av det räfflade.”

Deleuze och Guattari exemplifierar skillnaden mellan räfflade och släta rum med schack respektive Go. Schack är det “kungliga” spelet som utkämpas i ett räfflat rum; samtliga pjäser är kodade subjekt som handlar i enlighet med sina egna färdigproducerade logiker (hästen är alltid häst, bonden alltid bonde, etc.). Go, däremot, är ett nomadiskt spel. Snarare än subjekt har vi att göra med en “virvel” eller svärm. Pjäserna kan dyka upp var som helst och saknar tilldelade funktioner. De agerar istället i enlighet med de sammansättningar och blivanden situationen förmedlar. “Pjäserna i Go är däremot små kulor eller skivor, enkla aritmetiska enheter, och

deras funktion är endast anonym, kollektiv, i tredje person: »Det« rycker fram, det kan vara en man, en kvinna, en loppa, en elefant. Pjäserna i Go är element i en icke-subjektiverad maskinell sammansättning, deras kvaliteter är inte inre utan kommer ur situationen.”

I imperiets tidsålder då “klasskampen” utspelar sig på ett slätt rum utan subjekt sprider sig de revolutionära krigsmaskinerna som svärmar, eller “virus” som Deleuze nämner i Postskriptum. För imperiet ligger nämnligen inte faran så mycket i styrkan hos det enskilda, utan i att motståndet sprider sig som ett virus och blir okontrollerbart. Som på Go-brädet, ren strategi.

Standard