Gamla inlägg

Räfflade och släta rum

Bland Deleuze och Guattaris många neologismer finner jag i synnerhet räfflade och släta rum vara användbara.

Räfflade rum är kvantifierade, linjära, kodade, slutna.. De ordnar flöden (av begär, människor, varor, etc..) efter linjära kanaler som förbinder punkter på ett statiskt sätt.

Släta rum är icke-kvantifierade (”det upptas utan att räknas”), öppna, flexibla, rörliga, distribuerande. I det släta rummet får flöden en mer rhizom karaktär.

I räfflade rum förflyttar man på sig från en punkt till en annan, alltså kan vi tala om rörelse i det räfflade rummet, men inte i det släta. I det släta rummet distribuerar man sig själv, man ockuperar, bebor och håller detta rum. Man lämnar inte en plats för att ta sig till en annan (migrant) utan stannar i mellanrummet (nomad). “Nomadens liv är ett intermezzo.” Det betyder inte att det inte finns fasta punkter, utan att dessa punkter blir “reläer”, de existerar bara i syfte att lämnas. Därför är “det falskt att definiera nomaden via rörelse”, eftersom nomaden inte rör sig från och till punkter i ett räfflat rum, utan bebor och håller ett slätt rum. Vi kan nu skilja på rörelse och hastighet:

“… en rörelse kan vara snabb, men detta ger den inte hastighet; en hastighet kan vara ytterst låg och gränsa till orörlighet, ändå är den fortfarande hastighet. Rörelse är extensiv, hastighet är intensiv. Rörelse kännetecknar den relativa karaktären hos en kropp betraktad som »en«, och som rör sig från punkt till punkt; hastighet konstituerar däremot den absoluta karaktären hos en kropp vars irreducibla delar (atomer) ockuperar eller fyller ett slätt rum likt en virvel, och som kan dyka upp på vilken som helst punkt.”

Standard