Gamla inlägg

Krigsmaskin


Nomadvagn helt i trä. Verkar lite ostadig.

 

Krigsmaskinen är nomadernas uppfinning. Statsapparaten “distribuerar binära distinktioner och bildar en miljö av interioritet”. Nomadens “mellan-het”, “intermezzo”, gör krigsmaskinen till en utsida. Även om vi måste tänka krigsmaskinen som en “ren exterioritetsform” så existerar den rent konkret endast i sin metamorfoser, som en tendens som utifrån tränger in “mellan” Statens “två huvuden”. Detta utifrån, Utsidan, exterioriteten, ska dock inte förstås som en redan existerande verklighet utanför Staten/kapitalet. Vi vet ju som bekant att det i imperiets tidsålder inte längre finns någon utsida. Krigsmaskinens exterioritet är snarare otidsenligheten och “the outlandish”. Att krigsmaskinen tränger in utifrån ska förstås som att krigsmaskinerna skapas trots kapitalet och inte pågrund av det. Kommunismen anländer från framtiden, som det brukar heta.

 

Så hur beter sig krigsmaskinen i sina metamorfoser? Den har tre element: hemligheten, snabbheten (hastighet) och affekten. D&G menar att det är i den nomadiska krigsmaskinens hastighet som den uppfinner hemligheten. Det är lätt att förstå; behovet att ta initiativ, vara steget före, att producera och ockupera det släta rummet (hastigheten) kräver också “osynlighet”, “informalitet”, “ansiktslöst motstånd”, osv (hemligheten). Det stämmer också omvänt; när informella band formaliseras, representeras, “synliggörs”, då blir det också allt för oflexibelt, stelt och initiativet (hastigheten) förloras. Krigsmaskinen skapar, pågrund av sin snabbhet, på det släta rummet en virvelformad rörelse av singulariteter (svärm) som ger den en “osannolik hastighet” som gör att affekterna sliter sig loss från de enskilda kropparna och “tränger igenom kropparna som pilar”, som “vapen i kriget”. Affekterna är krigsmaskinens vapen. “Affekterna är vapen, vapnen är affekter.”

 

Vi måste här skilja på affekter och känslor. Känslan är det subjektet upplever medans affekten bara hör den rörliga kroppen till, som är omedelbar hastighet. “Affekten är emotionens snabba urladdning, en motattack, medan känslan är den ständigt förkjutna, försenade och motsträviga emotionen. Affekterna är lika mycket projektiler som vapnen, medan känslorna är lika introceptiva som verktygen.”

 

Krigsmaskinen saknar subjekt. Då krigsmaskinens sammansättning utgörs av affekter snarare än känslor produceras inget subjekt. Vad krigsmaskinen gör är en positiv avsubjektivering. “Att lära sig lösa upp, också sig själv, tillhör krigsmaskinen: krigarens »icke-görande«, att lösa upp subjektet. En rörelse av avkodning genomlöper krigsmaskinen”. Som en kamrat uttryckte det: subjektet är för långsamt för krigsmaskinen, den har redan dragit förbi när subjektet hittar sin känsla.

Standard