Gamla inlägg

Krig

Allt det som är socialt är främmande för oss.
Vi förklarar oss själva som fria från alla krav, alla privilegier, all tillhörighet
som är social.
“Samhället”
är namnet som de Irreparabla ofta har fått
bland de som också ville förvandla det till
det Oförutsägbara.
Den som vägrar denna villfarelse kommer behöva ta
ett steg åt sidan
för att göra
en lätt förskjutning
från den ordinära logiken
av Imperiet och dess protest
mobiliseringslogik
från dess ordinära temporalitet
den av undantag.

Du utmanar inte Imperiet om dess förvaltning. Du kritiserar inte Imperiet.
Du motsätter dig dess krafter.
Från där du står.
Att säga din åsikt om det ena eller andra alternativet, att gå dit du är hänvisad, blir obegripligt. Det finns inget globalt alternativt projekt till det globala projektet Imperiet. Eftersom det inte finns något Imperiets globala projekt.
Det finns en imperiell förvaltning. All förvaltning är dålig. De som kräver ett annat samhälle borde börja inse att det inte finns något kvar. Kanske skulle dom då sluta vilja bli wannabe-förvaltare. Medborgare.
Indignerade medborgare.

Jag måste bli anonym. För att bli närvarande.
Desto mer anonym jag är, desto mer närvarande är jag.
Jag behöver zoner av indistinktion för att nå det Allmänna.
Att inte längre kännas vid mig själv i mitt namn. Att inte längre i mitt namn höra något annat än rösten som kallar efter det. Att ge substans till varelsernas hur, inte vad de är utan hur de är vad de är. Deras livs-form.
Jag behöver zoner av klarhet där attributen,
även kriminella, även briljanta,
inte längre separerar kropparna.

Vad vi pratar om är ett nytt krig,
ett nytt partisankrig. Utan front och uniform, utan
armé och avgörande strider.
En gerilla vars fuocos öppnar upp sig bort från de
kommersiella flödena fastän anslutna till dem.
Vi pratar om ett krig fullt av latens. Som har tid.
Ett positionskrig.
Som utkämpas där vi står.
I Ingens namn.
I vår egen existens namn,
som inte har något namn.

(Fritt översatta utdrag från Tiqquns How To?)

Standard